Ett tredje brev från Bananplaneten

Hej igen, kära bloggare! Här är Mandy igen och har just åkt ett dygn flyg och har kommit till Päronaderna. Här är det fullt av päron och coolt väder. På alla sommardagar är det häftigt spö-regn varje dag, från morgon till kväll. HU! Som tur är det ju februari. Nu är det alltså vinter, "Törstsläckar"- perioden. Nu är det kul att åka båt och simma i havet utanför ditt hus om du bor på Päronaderna. Fast det händer också att många människor drunknar. Visste du att vädret är så häftigt där att det finns 2 000 000 ursprungliga Päronad-invånare. Nu finns det mest surfar-turister, bad-turister och båt-turister. Fast all översvämmning hinner torka på en eller ett par månader. I Bananplanets-rekordboken hittar du en text om Bananplanetens största översvämming. Den var en kilo hög. Människorna måste fly i rymdraketer och alla hann ut i rymden i sista minuten! Jag har just smakat på Päronadernas päron. Du måste smaka på dem. De är inte för söta eller sura och inte heller för hårda. De är saftiga och härliga. Päronaderna har också sitt eget päron. De päronen finns bara på Päronaderna. De är röda. Och de smakar inte så särskilt gott helt vanlig men som paj är den obeskrivligt god!!!!!! Då har jag varit i Pärondalerna. Det är Päronadernas vackraste park. Där finns också en stor scen där de håller olika sångtävlingar och rock-festivaler och musikaler. Det är nog underbart. Här finns också ett coolt tivoli.

Mandy

Nattgrävaren är här

Det var en vacker förmiddag. Solen sken, fåglarna kvittrade och gräset vat fuktigt av dagg. Men ändå var trettioåtta människor ledsna. Nadia hade dött och människorna sörjde henne så. Begravningen nära Rose och hennes föräldrar hus var sorglig och alla började svettas. Det är tungt att ha på sig tunga, svarta kläder på den finaste dagen. Nadias syster Rose var bitter. Hon avskydde att sjunga tråkiga psalmer, hon ville ha sin iPod istället. Rose viskade:
-Dumma mamma. Jag vet inte ens vem Nadia är. Jag känner inte din kusins mamma. Åååååh.. Ge mig nu den där iPoden!
Mamma fräste:
-Men Rose, va nu inte så elak! Nadia var en så -snyft- god människa. Hon var -snyft- den enda som var en så god vän mot mig. Och förrästen, NADIA ÄR MIN KUSIN!!EFTER BEGRAVNINGEN FÅR DU INTE SPELA DATOR, TITTA PÅ TV ELLER GÅ UT MED DINA KOMPISAR IDAG!!! Nu fräste hon för högt. Prästen stannade sin predikan och frågade:
-Är det något på tok? När han såg att ingen sade ens ett pip så blev han lite generad och så fortsatte han. På eftermiddagen var mamma inte arg på Rose. Mamma sade att om man är arg efter en begravning så då kommer nattgrävaren och då blir den döde ett spöke som aldrig får vila. Men vi skall inte prata om det. Kommer ni så skall jag pigga upp dig med en bio och glass. Det var sent på kvällen efter bion. Rose kunde inte sova. Hon tänkte på Nadia.
-Jag måste vara försiktig i trafiken så att jag inte hamnar i den olyckan. Varför kan man ens bli under en bil?! Det är så hemskt. På kvällen hörde Rose att någon grävde någonstans. Det hördet från grannkyrkan. Rose var livrädd
-N-n-n-n-n-n-nattgrävaren!!!!!!!!! mamma hade fel. Om man var arg på en begravning så då...
Jag önskar att jag inte bodde på Kyrkogårdsväge 3 B! Rose skakade i sängen. Nattgrävaren grävde och åt. Man hörde hennes slafsande på långt håll. Rose kunde inte somna. Hon måste ut ur huset. Men då kan ju monstret se henne! Och gräva ner henne levande! Rose måste ut ur huset. Hon kände på sig att hon var hotad. Och hon måste rädda Nadia! Rose var rädd men hon kände på sig att hon måste gå och rädda henne. Mamma och pappa skulle aldrig kunna sova om de skulle störas av vidriga spöken. Nattgrävaren åt på en människa när Rose var ute. Hon såg Nattgrävaren. ååååååh vad ful hon var. Kinderna hängde ner till hakan som en bulldog och ögonen sån hypnotiserande ut. Rose hade som tur med sig en kamera. Hon fotade Nattgrävaren och sprang sedan på full fart (Vi hade tagit bilden som Rose knäppte till "Jag som monster" inlägget i bloggen!). Nattgrävaren kände en människolukt hon sade på ett hängigt sätt
-Rå männnnnnnnnnnnsssssssssssskkkkkka. Det var svårt att säga "rå människa" med så hängande kinder. Nattgrävaren tog sats och sprang med full fart och högg tag i Roses fötter. Rose skrek:
-HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP MIIIIIIIIIG!!!!!!!!!!!!! Rösten ekade i luften. På morgonen var det dimma. Mamma och pappa var oroliga. De visste inte var Rose var. De gick till gravgården för att lägga en begonia till Nadia men med sin skräck såg det att det var ett hål i graven och ingen var där! Men när de gick vidare så blev mamma så rädd och ledsen att hon svimmade. För på en gravsten stod det "Rose Åsberg".


Skriven av Mandy

Ett annat brev från Bananplaneten

Hej. Nu är jag i Bananaland. Bananplanetens största land. Allting är banan. Igår fick jag smaka på Bananalands nationaldryck: banansmoothie. Och så fick jag se deras nationaldjur: bananflugan. Nå det är inte så svårt att undra för flaggan är blå med en stor banan på och mitt på flaggan finns en bananfluga. Jag är intresserad av att de har en sådan kultur: bananflugan är fridlyst, banansmoothies får man bara dricka på nationaldagen och det roligaste: Bananalands egna instument, Banalaikan liknar vår kantele bara att den är formad som en banan, den är gul och man spelar på den med ett torkat bananskal som har blivit hård (ma har nog tvättat skalet. Annars är det för äckligt). Jag fick igår spela på den. Den fungerar litet som en fiol fast man knäpper strängarna medan man drar med strängen. Det låter lite konstigt men det blir ett slags surr-ljud. Fast pröva det inte på er kantele. Det kommer aldrig att fungera. Banalaikorna har ett så speciellt läte. Det är ändå en urvacker musik som spelas på den. Idag skall jag till den stora Bananmarknaden. Idag är det den 23 fredruari, soligt och härligt i Bananaland och bananträderna plockas i klasar för att bli till pudding, kräm, sås, helt vanliga som vi äter dem, yoghurt och framför allt smoothie, jaa, du har alldeles rätt, det är Bananalands nationaldag. Presidenten äter en banan och vinkar från fönstret om exakt tio minuter så jag måste rusa till huvudgatan Klasegatan i Klasesund, huvudstaden av Bananaland. Men vi ses snart


Mandy

JAG SOM MONSTER

Här ovan ser ni Monster-Mona. Hon tycker om att prata strunt.



Det här är Lictor. Lägg märke till den tre-tandade munnen som svävar ovanför hans huvud.

Det här är ett spöke som heter Maiss. Maiss kan trolla bort allt som den inte tycker om.



Monster Nora, som ni ser här, tycker om att prata skit om andra mänskor.


Detta är inte den Mandyn som ni tror att det är. Det är Mandys andra sida. Den onda.

Egenskaper: Äter andras inälvor. Går i smyg på natten och gräver i andras gravar och skär ett hål i magen och äter människan rå och hel.

Monsternamn: "Grävaren", "Råköttsslukaren" eller "Nattgrävaren"

(Fortsättning följer...)


Det här är Be´Lakor!



Det här är Winnies monster. Winnie tycker om det för att det är för gräsligt. Lägg märke till änglavingarna.

Hannas monsters specialitét är att det sväller upp till bristningsgränsen då och då. Hittills har den aldrig spruckit, men man vet ju inte vad som händer i framtiden.

...Eller vet man?

Ett brev från Bananplaneten

Hej. Här är Mandy. Det har gått flera veckor sedan vi landade. Jag har just varit i Mangoland. Där är det fint. Fast mycket hett. Fast där växer det M A S S V I S med mangon. Det är så saftigt att vara här. Allting är nästan gjort av mango. Mangoträd, mangomark, mangohus, mangoslott och en massa små mangoholmar. Jag har just fått en gratis present från mangolandets huvudbutik. Den var en ädelsten som såg ut som en... du gissar nog säkert. Jag har också besökt mango-stranden. Där finns mango-parasoll. Ååååååååååååååååååh var skönt det var. Så fort man fick hett så då fick man äta mangoglass med mango-limu. Ja, här på Bananplaneten finns alla frukter. Men i olika land. Nästa land som jag besöker är.................. Bananplanetens största land: BANANALAND!!!!! Vi
ses snart!



Mandy

Jag är en magisk uggla

Jag är en magisk uggla. Jag är vit och vacker, och jag tycker om vintern. Vintern är vit och vacker - som jag! Vintern är den bästa årstiden och sommaren nästbäst. Jag har en kompis som heter Peter. Jag har tre ungar i mitt bo. Men Peter är en orange uggla och mina ungar är gröna. Peter är en höstuggla, och mina ungar är vårugglor.

Vita Krokodilen och Apan Anna

Vita krokodilen dansar med en röd apa på balen. Apan heter Anna och är en flicka. Hon var den vackraste av alla apor! Hon hade gröna ögon. Vita Krokodilen hade en slips av sjögräs.
När de började dansa rockenroll trampade Vita Krokodilen på Röda Apans tår. Vita Krokodilens slips föll på Annas tår och efter det avskydde Anna Vita Krokodilen.

Och Vita Krokodilen hittade ingen danspartner åt sig själv, så han svimmade.

Konstnären

Det var en gång en konstnär. Han var jättevacker och söt. Han var målaren till Mona-Lisa. Han hade ett kontor i sitt hus där han målade stilleben, som han hämtade från köket. En dag kom en dam på besök, damen hette Mona-Lisa. Mona-Lisa sa att hon ville ha ett porträtt av sig själv.

Så fick hon det och gick hem.

Grodan

Det var en gång en groda. Den var så giftig att giftet sträckte sig över hela grodans hud, och glänste i solen. Giftet dödade allt, till och med marken den gick på. Träden, blommorna - dem kunde han aldrig röra. För den sprider ju gift som dödar. Alla mänskor dog också. Och grodans bästa vän dog av hans gift.

Och till sist var han ensam på jorden.