Nattgrävaren är här

Det var en vacker förmiddag. Solen sken, fåglarna kvittrade och gräset vat fuktigt av dagg. Men ändå var trettioåtta människor ledsna. Nadia hade dött och människorna sörjde henne så. Begravningen nära Rose och hennes föräldrar hus var sorglig och alla började svettas. Det är tungt att ha på sig tunga, svarta kläder på den finaste dagen. Nadias syster Rose var bitter. Hon avskydde att sjunga tråkiga psalmer, hon ville ha sin iPod istället. Rose viskade:
-Dumma mamma. Jag vet inte ens vem Nadia är. Jag känner inte din kusins mamma. Åååååh.. Ge mig nu den där iPoden!
Mamma fräste:
-Men Rose, va nu inte så elak! Nadia var en så -snyft- god människa. Hon var -snyft- den enda som var en så god vän mot mig. Och förrästen, NADIA ÄR MIN KUSIN!!EFTER BEGRAVNINGEN FÅR DU INTE SPELA DATOR, TITTA PÅ TV ELLER GÅ UT MED DINA KOMPISAR IDAG!!! Nu fräste hon för högt. Prästen stannade sin predikan och frågade:
-Är det något på tok? När han såg att ingen sade ens ett pip så blev han lite generad och så fortsatte han. På eftermiddagen var mamma inte arg på Rose. Mamma sade att om man är arg efter en begravning så då kommer nattgrävaren och då blir den döde ett spöke som aldrig får vila. Men vi skall inte prata om det. Kommer ni så skall jag pigga upp dig med en bio och glass. Det var sent på kvällen efter bion. Rose kunde inte sova. Hon tänkte på Nadia.
-Jag måste vara försiktig i trafiken så att jag inte hamnar i den olyckan. Varför kan man ens bli under en bil?! Det är så hemskt. På kvällen hörde Rose att någon grävde någonstans. Det hördet från grannkyrkan. Rose var livrädd
-N-n-n-n-n-n-nattgrävaren!!!!!!!!! mamma hade fel. Om man var arg på en begravning så då...
Jag önskar att jag inte bodde på Kyrkogårdsväge 3 B! Rose skakade i sängen. Nattgrävaren grävde och åt. Man hörde hennes slafsande på långt håll. Rose kunde inte somna. Hon måste ut ur huset. Men då kan ju monstret se henne! Och gräva ner henne levande! Rose måste ut ur huset. Hon kände på sig att hon var hotad. Och hon måste rädda Nadia! Rose var rädd men hon kände på sig att hon måste gå och rädda henne. Mamma och pappa skulle aldrig kunna sova om de skulle störas av vidriga spöken. Nattgrävaren åt på en människa när Rose var ute. Hon såg Nattgrävaren. ååååååh vad ful hon var. Kinderna hängde ner till hakan som en bulldog och ögonen sån hypnotiserande ut. Rose hade som tur med sig en kamera. Hon fotade Nattgrävaren och sprang sedan på full fart (Vi hade tagit bilden som Rose knäppte till "Jag som monster" inlägget i bloggen!). Nattgrävaren kände en människolukt hon sade på ett hängigt sätt
-Rå männnnnnnnnnnnsssssssssssskkkkkka. Det var svårt att säga "rå människa" med så hängande kinder. Nattgrävaren tog sats och sprang med full fart och högg tag i Roses fötter. Rose skrek:
-HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP MIIIIIIIIIG!!!!!!!!!!!!! Rösten ekade i luften. På morgonen var det dimma. Mamma och pappa var oroliga. De visste inte var Rose var. De gick till gravgården för att lägga en begonia till Nadia men med sin skräck såg det att det var ett hål i graven och ingen var där! Men när de gick vidare så blev mamma så rädd och ledsen att hon svimmade. För på en gravsten stod det "Rose Åsberg".


Skriven av Mandy