En berättelse del 3

Inne i huset väntade häxans aderton söner. Jag kan bara nämna två av dem. Den äldsta och den yngsta. Den äldsta hette Caspar (tretton år och rysligt ful) och den yngsta hette Mikael (sju år och vacker som en dag). Alyssa blev såklart förtjust i Mikael. Det var förargligt, tyckte häxan. Caspar var ett matvrak och han älskade flickor. Han åt en gång en hel femåring.
-Anne. Är den där snygga pojken din bror? frågade Alyssa.
-Ja, sade "Anne". Men vi kan väl övernatta här inne. Jag känner mig så bekväm här.
-Här är ganska ruskigt och skrämmande. Fast en natt klarar jag nog av, sade Alyssa. Nu var det dags. Mikael skulle dräpa Alyssa medan hon sov och Caspar skulle smörja henne, rensa henne och lägga henne in i ugnen. Alyssa sov inte så gott. Hon var rädd. Tänk om en vålnad med en kniv i handen skulle komma.
-A-a-a-a-a-anne, sade Alyssa. J-j-j-j-jag är rädd! T-tänk om en v-v-v-ålnad... Alyssa hann inte säga mer förrän Mikael skulle hugga kniven i henne!
_ANNEEEEEEE!!!!!!!!! VAKNA!!! VÅLNADEN KOMMER OCH TAR OSS!!!!!!!! skrek Alyssa. Men "Anne" sov lungt och skönt.
-ANNEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Sedan blev det tystnad. Häxan fick sin vanliga skepnad och hon lufsade ut till köket. Men där satt bara Caspar med grodblodet och spindelfettet - men ingen liten flicka. Häxan gallskrek av raseri. Hon hade inte fått mat, och hon hade mist sin yngste son. Mikael hade nämligen hoppat ut ur fönstret med Alyssa och de rymde långt från häxans stuga. Mikael och Alyssa gifte sig flera år senare och fick en familj. Caspar träffade en ful häxflicka men häxan - ja, hon svalt ihjäl.

Slut

Skriven av Mandy

En berättelse del 2

Hon ville gära hugga sina klor in i henne men hon måste lura henne först. Det hade alltid gått dåligt. Nu skulle hon göra en succe'. Hon förvandlade sig till en liten flicka som var lika liten som den hon skulle lura. Den riktiga lilla flickan hette Alyssa. Hon skulle rasta sin lilla hund då hon såg "den lilla flickan" vandra på vägen.
-Jag heter Anne och jag är sju år. Skulle jag kunna få klappa den där söta hunden? frågade "Anne". Alyssa log brett och glatt. Hon hade fått en kompis.
-Jo det får du, sade Alyssa men vet du vad. Jag är så ensam och har så tråkigt. De enda barnena på min gata är dubbelt så gamla som jag (14 år) och de är bara pojkar. Jag skulle helst ha en flicka i samma ålder som vän. "Anne" sade jo. Både Alyssa och "Anne" gick samma väg. Och de gick just mot häxans hus.
-Vilket ruskigt hus. Vågar du dit? frågade Alyssa.
-Jaaaadå! Jag är hur modig som helst, skröt "Anne".
-Om du håller mig i handen så tror jag att jag vågar.
-Det gör jag. Vi är ju vänner. De gick hand i hand in i huset.

En berättelse del 1

Det var en gång en häxa. Hon hade sylvassa naglar som egentligen var klor och hon hade grått ruskigt hår som var nästan vitt av mjäll och smuts. Därför hade hon en duk på huvudet av spindelväv så att ingen kunde se hennes hemska hår. Hon var mycket vidskeplig. Därför använde hon alltid ett plåster av paddskinn på näsan så att den skulle bli vårtig. Häxan älskade att äta barn (oftast grillade i grodblodssås). En dag var hon rysligt hungrig. Hon hade inte ätit på hela dagen och hon hade just titta i sin glaskula hur de andra smaskade i sig feta barn insmorda i spindelfett. Det vattnades i hennes mun när hon såg en liten flicka gå på vägen. Och det bästa: Hon hade en hund med sig! Så gått att äntligen få lite lunch.


Fortsättning kommer.....

En Dikt

Det var en gång en bananplanet
i galaxen Max 25,
galaxen var jättestor.
Den åkte runtomkring.
Stjärnor dansade runt bananplaneten i en ring.

Bananplaneten var inte rund,
den var formad lite som en banan.
Om apor
eller mänskor
nångång skulle komma dit
så skulle den inte finnas mer.
För den är så god.

Men vi låter bli

för det finns godare bananer någon annanstans.


Skriven av: Nora, Winnie, Mandy, Maisa och Mona